Rafi Lajos: Güdüci február

A szél odakint a térdén töri a fákat.
Fütyülök rá. Beszél a nőkről a székely.
Torkomban érzem a vágyat:
nyalintsak vele egy pohárral.

…mert igaza van, s életét megedzette
a föld meg a kín.
Szépségét érzi ő is a szónak, s a szíve
ha sír:
locsolni próbálja a torkát.

Túl a hegyen, a tüzes napot fedi
a füst.
Szép lenne itt nekem is minden,
tördel a kín. Nézem a székelyt.
Kék szemében béke hajnalok,
kezével mintha csillagokat fogna:
most faragja fából a holnapot.

Vinden utanför bryter trädens knän.
Jag struntar i det. Szeklern talar om kvinnor.
Min strupe känner lusten:
Jag vill att ta ett glas med honom.

…för att han har rätten och hans liv är härdat
Av jorden och av plågan.
Han känner också ordens skönhet,
Och om hans hjärta gråter
Han vattnar sin strupe.

Bortom berget täcks den glödande solen
Av rök.
Allt kunde vara vackert även för mig, men
Plågan knäcker mig. Jag ser på szeklern.
I hans blåa ögon är gryende fred,
Som om han fångat en stjärna:
nu täljer han sin morgondag i trä.