Ez az oldal sütiket használ

A portál felületén sütiket (cookies) használ, vagyis a rendszer adatokat tárol az Ön böngészőjében. A sütik személyek azonosítására nem alkalmasak, szolgáltatásaink biztosításához szükségesek. Az oldal használatával Ön beleegyezik a sütik használatába.

Ekelöf, Gunnar: Två preludier – I

Ekelöf, Gunnar portréja

Två preludier – I (Svéd)

Chopin: Op. 28, Nr 17.
 
Douilles éclatantes des obus 75
Carillonnez pieusement
Apollinaire
 
För S. T. stupad vid Jarrama.

Som i tropikernas ändlösa grå
lappmarker, ändlösa lappmarker
Trumman
de ruttnande regnskogsjättarna ligger på rygg
Trumman
och paddlarna lyfts och sänks — bortom roddamas ryggar
fåglar som lyfter, ridåer, regngröna fåglar
Trumman
Ett knakande plaskande —
fyra kaimaner, och tallösa iglar, de tallösa dagliga plågorna
Trumman
Trumman — som trumman som ingen kan höra
utan att ana den djupt in i bröstet
ihålig, ofrånkomlig, i mellangärdet
som en förvandling av tystnaden
som en förvandling till tystnad

Så ligger du här på rygg under lärkan
på rygg under vårvinterhimlen
Kanonen
Det dånar i hjärnans dödsrymd
skälver i snäckornas slappnande strängar
Kanonen
Det fladdrar ett ljus över regnbågshinnan
det fladdrar en fjäril —
Kanonen
Din mun som vill bitas, ditt stelnade spanande öga
ditt lyssnande öra
men ingen som hör

Det svartnar i rymden av celler som slocknar
Det klingar i rymden av strängar som brister
Det svartnar i rymden:
Kanonen
Den rätta sidan — och lederna rätar sig
Den orätta sidan — och lederna rätar sig
Den rätta sidan:
Kanonen
Kanonen — den grova kanonen i fjärran
ditt hjärtas klappning sedan det stannat
ditt hjärtas klappning:
Till storms, till stiltje
till seger, till nederlag
Till seger.



FeltöltőP. T.
Az idézet forrásahttp://runeberg.org

Két prelűd – I (Jarrama) (Magyar)

Chopin: Op. 28, Nr 17.
 
75-ös aknák robbanó vájatok
kegyesen harangozzatok
Apollinaire
 
a Jarramánál elesett S. T. emlékére

Mint a trópusok végtelen szürke
pusztaságain irdatlan pusztaságain
Dobszó
hanyatt fekszenek a korhadt trópusi-faóriások
Dobszó
és az evezők emelkednek süllyednek - az evezősök
háta mögött
felszálló madarak, fátylak, esőzöld szárnyasok
Dobszó
ropogás csobogás
négy kajmán, rengeteg pióca, mindennapi gyötrelem
Dobszó
Dobszó - mint a dobszó mit senkise hallhat
anélkül hogy ne érezné mélyen a mellkasában
üregesen, makacsul, a rekeszizomban
mint a csend átalakulását
mint a csenddé alakulást

Így fekszünk hanyatt a pacsirta alatt
hanyatt a koratavaszi ég alatt
Agyúszó
dübörög az agy halálos ürében
remeg a fülkagylók ernyedő húrjain
Ágyúszó
fénylik feketén a szivárványhártya fölött
Agyúszó
virágsziromból, lehull megnyugodni kimeredő
szemekre
csupasz fogakra, mintha el akarnák harapni
a hallgató fülre -
de belül senki sem hall

Feketedik a kihunyó sejtek ürében
villámlik a megpattanó húrok ürében
elsötétül az ür:
Agyúszó
az igaz oldal - és a sorok igazodnak
a hamis oldal - és a sorok igazodnak
az igaz oldal:
ágyúszó - a dörgő ágyúszó a távolban
szívünk kalapácsütése miután a szív megállt
Szívünk kalapácsütése
viharra, viharutáni csendre
győzelemre, vereségre
győzelemre.



FeltöltőP. T.
Az idézet forrásaW. S.

Kapcsolódó videók


minimap