Kukorelly Endre: Jag låter det inte bero (Nem törődni bele Svéd nyelven)

Nem törődöm bele, gondoltam. Ezt nem
hagyom. Most nem hagyod, ezt hangosan
is kimondtam. Nem beszélgetés, csak
úgy magamban beszélek. Magamnak,
vagy kicsoda is, de kifelé
mégis kimondtam hangosan. A
Wesselényi utca sarkánál volt.
Ez már a Wesselényi, kérdezte
egy idősebb hölgy. Inkább csak
megállapítás. A troli pedig
fordult be a Rottenbillerből, és
tovább, még egy kanyar, az Izabella.
Itt lett elhatározva, hogy nem fogom
hagyni. De már hogy mit. Azt nem tudtam.
Valami szerelmi ügy. Nem hagyom.
Nem akartam hagyni a szerelmet.

Jag låter det inte bero, tänkte jag. Det
gör jag inte. Du gör det inte. Det sa jag
högt också. Jag diskuterade inte med någon,
jag sa det till mig själv. Till mig själv
vem jag nu är. Vem? Det skulle ut
ur mig och jag sa det högt.
I hörnet av Wesselényigatan.
Är vi redan på Wesselényi, frågade
en äldre dam. Det lät snarare som
ett konstaterande. Just då svängde trådbussen
in från Rottenbiller och
sedan vidare till nästa sväng vid Izabella.
Här bestämde jag mig för att inte låta det
bero. Men vad det var? Det vet jag inte längre.
Ett slags kärlekshistoria. Jag låter det inte bero.
Jag vill inte låta kärleken bero.