Ez az oldal sütiket használ

A portál felületén sütiket (cookies) használ, vagyis a rendszer adatokat tárol az Ön böngészőjében. A sütik személyek azonosítására nem alkalmasak, szolgáltatásaink biztosításához szükségesek. Az oldal használatával Ön beleegyezik a sütik használatába.

Bellman, Carl Michael: Fredman episztolái No 24 (Fredmans epistel No 24 Magyar nyelven)

Bellman, Carl Michael portréja

Fredmans epistel No 24 (Svéd)

Til kära Mor på Bruna Dörren.

      Kära Syster!
      Mig nu lyster
Med dig tala förr'n jag dör. :||:
Dubbelt Öl ger godt humeur;
Enkelt Öl jag aldrig smakar;
Bränvins ångst mit hjerta skakar,
Och jag står vid grafvens brädd
Som en Bacchi hjelte klädd,
Men föragtad och försmädd,
För min egen skugga rädd.
      Kära Syster!
      Mig nu lyster
At få taga mig en sup;
Sen gå i mit mörka djup.
      Uret pickar,
      Charon skickar
         Slup.
   Tag mig den och den,
   Kära mor, jag hickar;
Bacchi safter fröjda mig än.

      Usla tider!
      Hvad det lider,
Bara Cursen nederslås, :||:
Bättre köp på bränvin fås;
Men då lefver jag ej mera,
Andra Hjeltar då hofvera.
Kan ni tro, då, kära Mor!
Jag skull' få en sup så stor,
Jag skull' supa om ni tror,
Liksom Runius, Lucidor.
      Usla tider!
      Hvad det lider,
Mit Benrangel faller ner,
Men min munn åt glaset ler.
      Supar flera!
      Ge mig mera,
         Mer.
   Bacchus, ingen ann,
   Skal mig balsamera
Som en stor namnkunniger man.

      Systrar hören!
      När J rören
Uppå krogen glas och stop, :||:
Drick min skål då allihop,
Sjung om kärlek vin och lycka,
Om de qval en törstig trycka,
Och om hur en rusig man
Paradiset vinna kan,
Om den eld i blodet rann
När han första drufvan fann.
      Systrar hören!
      Bruna dören
Stäng för all ting väl igen;
Lät min hamn få bulta sen.
      Inte droppen
      Hålt, lät opp'en.
         Men!
   Jag måst gå; farväl
   Båd med själ och kroppen.
Hit en sup, jag törstar ihjäl.



FeltöltőP. T.
Az idézet forrásahttp://www.bellman.net

Fredman episztolái No 24 (Magyar)

A Barna Ajtó kocsmárosnéjához

       Drága néni,
       Hagyd beszélni
Halni kész, hű Fredmanod!
Dupla sörtől vígadok,
Míg a szimpla meg se rendít
Csak ha jó snapsz gőze leng itt.
Jaj, ki most e sírba lép,
Bacchus úr vitézeképp,
Bűnben, eltaszítva élt,
S árnytól is remegve félt.
      Drága néni,
      Kéne némi
Papramorgó – korty akár,
Úgyis elnyel majd a sár.
      Jő a sajka
      Charon abba
            Vár.
Itt a rusnya vég,
Csuklom, néni, hallga:
Felvidít Bacchus bora még.

      Törpe érám!
      Köptem én rád:
Csak ne nőjön a kamat,
S pálinkád olcsóbban add!
Csakhogy akkor már nem élek,
Jönnek új Bacchus-vitézek.
Akkor, édes nénikém,
Jó nagy krigli kéne még,
Innék, istenuccse, én,
Lucidor kidőlne rég.
      Törpe érám!
      Köptem én rád:
Dől bár csontvázam hanyatt,
      Szám a kriglihez tapad.
      Tölts kupámba
      Bort, s a számba
           Add!
      Bacchus engemet
      Balzsamoz be máma,
És megőrzi hírnevemet.

      Hé, hugáim,
      Énreám mind,
Korsót fogva és kupát,
Tósztot mondjatok s imát.
Daloljatok vágyról, borról,
Szomjazót gyötrő kinokról,
S arról, hogy találhat egy
Korhely édenben helyet,
S lelve szőlőfürtöket
Vére hogy fogott tüzet.
       Hé, hugocska,
       Jól becsukd a
Kocsmát, többé nem jövök.
Csak a szellemem zörög.
        Csöpp se járna,
        Mégis szánd ma
                Őt.
        Mennem kéne már:
        Lelkem égbe szállna.
Szomjazom: hol hát a pohár?



FeltöltőP. T.
Az idézet forrásahttp://www.baka.hu

Kapcsolódó videók


minimap