Ekelöf, Gunnar: Non serviam
Non serviam (Svéd)Jag är en främling i detta land men detta land är ingen främling i mig! Jag är inte hemma i detta land men detta land beter sig som hemma i mig!
Jag har av ett blod som aldrig kan spädas i mina ådror ett dricksglas fullt! Och alltid skall juden, lappen, konstnären i mig söka sin blodfrändskap: forska i skriften göra en omväg kring seiten i ödemarken i ordlös vördnad för någonting bortglömt jojka mot vinden: Vilde! Neger! - stångas och klaga mot stenen: Jude! Neger! - utanför lagen och under lagen: fången i deras, de vitas, och ändå — lovad vare min lag! — i min!
Så har jag blivit en främling i detta landet men detta landet har gjort sig bekvämt i mig! Jag kan inte leva i detta landet men detta landet lever som gift i mig!
En gång, i de korta, milda de fattiga stundernas vilda Sverige där var mitt land! Det var överallt! Här, i de långa, välfödda stundernas trånga ombonade Sverige där allting är stängt för drag… är det mig kallt.
|
Non serviam (Magyar)Én idegen vagyok ebben az országban, de ez az ország nem idegen a szivemben. Én nem vagyok itthon ebben az országban, de ez az ország otthon érzi magát a szivemben.
Furcsa a vérem; van benne elég folyadék, mi nem tud elvegyülni ereimben! Zsidó vagyok, lapp, művész s ez mind keresi messze köröttem a vérrokonát: kacatos irásokat kutat és lapp bálványokat táncol körül az erdők vadonában, valami rég elfeledett szót keres egyre s beleüvölti a szélbe: mi vagyok itt? Kannibál! Néger! Panaszolva sírom a kőnél: Zsidó! Néger! Fogoly vagyok: a fehérek törvénye nem enged - áldott-átkozott törvény - és nem különb az enyém sem!
Így vagyok én idegen ebben az országban, de ez az ország befészkelte magát a szivembe! Én nem tudok élni ebben az országban, de ez az ország mérgezve, gyötörve él a szivemben!
Hajdan, még a szegény századokban kicsi, szelíd s kopár volt ez a föld, itt volt a hazám, - mindenfele itt volt! Ma azonban a nagy bőséges korszak termékeny talajú Svédországa nekem oly idegen már - nincs benne huzat, nincs levegő, - földjén elzárva didergek...
|