Gullberg, Hjalmar: Korál (Koral Magyar nyelven)

Vårt liv är avigsidan

av myntet med Konungens bild.

Från all vår sorg och kvidan

han vänder sig tyst och mild.

Hans huvud med stjärnor i kronan

omsusas av sfärers musik

när hanen jagar honan

och ynglet föds med skrik

i jordnattens kärleksfabrik.

Vårt väsen är ondska och vacklan.

Vi blev tagg, där han skapade ros.

Där han tänder vulkan och facklan,

är vi aska och kväljande os.

Må krigen, brodermorden,

må lavan som berget spyr

oss plåna ut från jorden.

Vår släkt som mot avgrunden styr

är Konungens karikatyr.

Vagyunk a csengő pénz fonákja,

       melyen a Király ragyog.

Gondunk-bajunk ő meg se látja,

       halk-szelíden mosolyog.

Belengi szférák muzsikája

       csillag-koronás fejét,

miközben hím a nőt vadássza,

       s gyerekjaj veri fel a sötét

       éj szerelmi műhelyét.

Mi lett belőlünk közelében?

       Rózsakertjében tövis.

Vulkánja s fáklyái tüzében

       hamu lettünk s a bűze is.

S akár szétmar a hegyi láva,

       akár harc, testvérviszály

tipor minket a föld porába,

       fajtánk örök poklokra száll:

       torzképed vagyunk, Király.