Lagerkvist, Pär: [Bontja a Nap már szőke haját] ([Nu löser solen sitt blonda hår] Magyar nyelven)
[Nu löser solen sitt blonda hår] (Svéd)Nu löser solen sitt blonda hår I den första gryningens timma Och breder det ut över markens vår Där tusende blommor glimma.
Hon väter det tankfull I svalkande dagg, I blommornas fuktiga gömmen, Hon lossar det varligt från rosornas tagg, Men tveksamt, förströdd, som I drömmen.
Hon låter det smeka skog och äng, Hon låter det fara för vinden. Nu smeker det barnen I deras säng Och de gamla på skrovliga kinden.
Men hennes tanke är borta från allt; Vad kan denna glädje väl båta? Hon drömmer bland stjärnor som tusenfalt Förstora det levandes gåta.
Hon löser sitt hår och breder det ut I morgonens saliga timma; Och drömmer bland världar som gått förut Och nya som längtande glimma.
|
[Bontja a Nap már szőke haját] (Magyar)Bontja a Nap már szőke haját a derengő hajnali égen, száz ekenyommal fésüli át, virág ül fürtözönében.
Megmártózik a hajzuhatag a harmatban, a mezők füve füstöl, fél-alva, talán ha rajtaakadt, vigyázva leoldja egy rózsatövisről.
Selyme a rétre, a fákra lebeg, szélben a fellegekig száll, simogatja az alvó gyermekeket és a vének sorvatag arcát.
Lélekben azonban messzire van – gyér így az öröm, mit fénye nekünk ád. Csillag-messzire lappang, százszorosan sűríti a lét buta titkát.
Bontja a Nap, kiteríti haját e derengő hajnali percben: ám lebukó bolygók moraján méláz el legszívesebben.
|