Lagerkvist, Pär: Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken jag går.
Jag skall vandra –
ensam, utan spår.

A legcsodálatosabb az alkonyat,
Szeretettel telített égboltozat
A homályos fény
a föld fölött
a földeken fekvő házak fölött.

Minden gyöngédség, mit simogató kezek
Az Úrban egyengetnek végtelen.
Minden itt van, s minden messze van.
Minden megadatott az embernek
habár minden csak kölcsön van.

Minden az enyém, s mindent elvesznek,
rövidesen tőlem majd mindent elvesznek.
A fákat, a felhőket s a mezőket hol járok
Vándorolok egyedül -
s megyek minden nyom nélkül.