Setterlind, Bo: A halált én így képzeltem (Döden tänkte jag mig så Magyar nyelven)

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.

Egy öreg paraszt ballagott
a szántáson, dalolva.
Vetőmagos zsombort fogott
és szavai közt szórta
életet kezdőn s végezőn
a magot a mezőn.
Hajnaltól hajnalig munkálkodott,
s az utolsó nap reggelén
mint kisnyúl álltam és ő jött felém,
dalát hallván, a félelem szorongatott!
Akkor felvett s a zsomborba rakott
s hogy elaludtam, elindult velem.
A halált én így képzelem.