Tranströmer, Tomas: Haikuversek (Haikudikter Magyar nyelven)
Haikudikter (Svéd)I Kraftledningarna spända i köldens rike norr om all musik.
Den vita solen träningslöper ensam mot dödens blåå berg.
Vi måste leva med det finstilta gräset och källarskrattet.
Solen står lågt nu. Våra skuggor är jättar. Snart är allt skugga.
II Orkidéerna. Tankbåtar glider förbi. Det är fullmåne.
III Medeltida borg, främmande stad, kalla sfinx, tomma arenor.
Löven viskade: ett vildsvin spelar orgel. Och klockorna slog.
Och natten strömmar från öster till väster med månens hastighet.
IV Ett par trollsländor fasthakade i varann svirrade förbi.
Närvaro av Gud. I fågelsångens tunnel öppnas en låst port.
Ekar och månen. Ljus och tysta stjärnbilder. Det kalla havet.
|
Haikuversek (Magyar)I Távvezetékek túlnyúlnak a fagy határán zeneszótlan észak.
A fehérlő nap távfutó magány szemben a halál kék orma.
Együtt kell élnünk az apróbetűs fűvel röhej a kriptákból.
Lebukik a nap. Árnyékunk óriás. Mindent hamar beárnyékol.
II Orchideák. Elsiklanak a tankerek. Teljes a hold.
III Középkori mentsvár, idegen város, fagyos szfinx, üres arénák.
Levél susog: vadkan játszik az orgonán és kong a harang.
És folyik az éj keletről nyugatra holdsebesen.
IV Egy szitakötőpár összegabalyodott szárnyuk zaja elszáll.
Isten-jelenlét. Madárdal alagútban zárt ajtó nyílik.
Tölgyfák és a hold. Fény és néma csillagállás. A tenger hidege.
|