Vennberg, Karl: Svalnande Gud

Också Guds heta andedräkt blir med åren svalare.
Då bygger Augustinus sin gudsstat,
dit ingen har någon ingång.

Gud är som en trappa av rött tegel.
Vi nöter ner honom
innan vi på allvar behöver honom.
Sedan minns vi nätt och jämnt en färg
ett material en dörr - öppen eller stängd -
som vi inte kan ta oss upp till.

Az Isten forró lehelete is elhidegül idővel.
S akkor Ágoston felépíti Isten államát,
ahová senkinek sincs belépője.

Vöröstéglájú lépcső az Isten.
Elkoptatjuk,
mielőtt még szükségünk volna rá.
Aztán már alig emlékezünk színére,
anyagára, az ajtóra - tárva áll avagy sem -
ahová úgysem juthatunk fel.