det kommer inte bli några stora nyheter
vi kommer inte läsa några löpsedlar om det
när du slår upp tidningen imorgon kommer det handla om
den nya bantningskuren
och hur mycket regn som fallit sen igår
det kommer inte bli några extrainsatta nyheter eller
begravningståg genom den här staden
inga minnesprogram om hur omständigheterna
placerat henne där,
men i hörnet av Avenyn och Engelbrektsgatan
låg hon likt förbannat,
stelfrusen med pappersskylten framför
och även om vi gick förbi så såg vi henne likt förbannat
orden på skylten bad inte om en ny motorväg
eller fler poliser,
pratade inte om skattesänkningar eller hårdare tag mot
invandrare
hon ville inte starta en debatt
om varför det var hon och inte du som låg där
bad inte dig avstå från kaffet på lunchrasten, ifrågasatte inte
varför inte du gick med i förstamajtåget i fjol
men hon ville dig något och du läste på hennes skylt
såg det i hennes ögon
hörde det inuti
och även om hon luktade illa så
var hon likt förbannat människa
det kommer inte skrivas några böcker om hennes liv
inte komponeras några sånger om
mannen hon en gång älskade
eller barnen hon förlorade
men där låg hon, i korsningen, på öppen gata
med sina sista ord skrivna i svart på en bit papp
>>Jag heter Claire<<
och du visste att det hon bad om inte var förlåtelse eller
ett sätt att vrida tillbaka tiden
det fanns ingenstans att lägga växeln
ingen hatt, ingen pappersmugg
inga utsträckta händer
men där låg hon likt förbannat
i korsningen Avenyn och Engelbrektsgatan
berättade att hon var människa och
bad dig att minnas henne