pä morgnarna,
när vi bär ut stolarna till uteserveringen,
kan vi se Avenyn vakna
spärvagnsskramlet ekar mellan
sexvåningshusen vid gatuköket,
människorna korsar spåren och
vi låter oss själva för ett ögonblick
glömma stressen bakom kassan,
i morgonljuset känns den fortfarande orealistisk
solen pressar sig upp bakom husen,
bär den dagen över himlen, sakta sakta
renhållningsarbetarna sopar gatorna rena från
gårdagens fylla och vi ler mot varandra
de stunderna vill vi inte vara
någonting annat än cafébiträden
vi har världens bästa jobb
se till att andra får en bra start på dagen
leendet är inte en del av arbetskläderna
det är värt eget
mänskligt