Gustafsson, Lars: Tidsfördrif II

Tidskriften var tegelgul och snabbt läst.
Den var den billigaste i Brukshandeln
 
och jag upptäckte, elvaårig, snart
att där inte fanns mycket att hämta.
 
Dagdrömmar för hembiträden
och detektivhistorier från Rivieran
 
som då var ett avlägset land.
Men namnet stannade;
 
Kan man fördrifva tiden?
Och om man kunde det,
 
är det inte skada på ett enda liv?
Ändå vet jag att jag har fördrivit mycken tid.
 
De ändlösa tråkiga timmarna i skolan
och den envisa mtimvisaren som inte –
 
nej, inte ens minutvisaren ville röra på sig.